Jag var förväntansfull och lycklig igår när vi laddade inför själva loppet. Tänkte på alla månader med träning i mörker, kyla, snö, regn och så lite värme och sol nu på slutet. Tiden var inne och loppet skulle äntligen gå av stapeln. All träning skulle ge mig bra förutsättningar för ett skönt lopp...
Göteborgsvarvet med över 60 000 anmälda löpare är en stor apparat. Men det är otroligt vad smidigt allt är ordnat; transporter, nummerlappshämtning, inlämning av väskor, toabesök, direktiv vid start och mål. Vi hann till och med en fotmassage- FÖRE loppet. ; )
Det är bara SJÄLVA LOPPET som är jobbigt. Varför alla dessa j-la backar? Korta, branta, långa, sega, och det mesta är bara uppför. Jag saknar nedförsbackar, vart tog de vägen?
Det var ändå ett roligt lopp! Vackert på Älvsborgsbron och härlig stämning i Frihamnen. Jag kände mig pigg fram till 16 km.
Loppet gick egentligen riktigt bra fram till slutet av Avenyn. Sen var det segt och började gå sakta. Jag hade svårt att få i mig vätska och vid 18 km slog vätskebristen till. Fast det gick att sega sig in 3 km till målet.
Jag är jättenöjd men det var lite tuffare än jag hade räknat med på grund av vätskebristen och såklart alla dessa backar som man inte är van vid. Inför nästa lopp blir det helt annan träning. Stora rör och backträning!
Precis som de flesta andra som springer lopp så blir man sugen på att springa fler lopp så här dagen efter. Det är som ett gift. Konstigt...
Nu blir det dock lite kortare lopp. Först Drottning Margaretaloppet 5 km om två veckor och sen Tjejmilen i september. Min Runkeeper är laddad med nytt löpupplägg inför Tjejmilen. Nästa löppass är på tisdag...lite sugen är jag allt även om benen fortfarande är fulla av träningsvärk. : )
Posted using BlogPress from my iPhone
